december 2007
mars
april
maj
juni
juli
augusti
september
oktober
november
december
ARKIV 2008
januari
Att det finns intresse för en dialog kring interkulturella frågor lyckades kommissionär Wallström på ett jämförelsevis tidigt stadium klura ut när hon sjösatte sin blogg. Genom att använda sig av Internet som ett instrument för att föra dialogen om EU framåt kan man vinna mycket: morgondagens beslutsfattare har vuxit upp med pizza, dim-sum och Pirate Bay, för dem är det naturligt att debattera direkt on-line och att söka information via nätet istället för på biblioteket. Därför är det viktigt att EU lyckas paketera sina budskap på ett lättillgängligt sätt och att man ser över användarvänligheten på sina hemsidor, annars kommer dessvärre kommissionens interkulturella satsning bara nå ut till dem som redan är inne i systemet. Pressmeddelanden och rapportering från EU är oftast förutsägbara, skrivna på ett mördande tråkigt sätt, diffusa, saknar udd och fulla av plattityder men tomma på bakgrundsinformation. Kort sagt: riktigt oattraktiva! Det är inte undra på att folk klagar på bristande kommunikation.
Förmodligen kommer EU alltid att anklagas för att ha ett snårigt och byråkratiskt system, ett otydligt regelverk och att besluten tas såväl geografiskt som psykologiskt långt från gemene EU-invånare. Men handen på hjärtat - är inte detta ungefär samma kritik som våra egna politiker på såväl kommunal som regional och nationell nivå får höra? Men med tanke på alla de tekniska möjligheter och instrument som idag finns att tillgå finns det däremot ingen anledning att göra kanalerna gråare än nödvändigt.
EU:s utvidgning, rörlighet inom den inre marknaden, nya och gamla migrationsmönster, nya handelsmönster och utbyte mellan europeiska lärosäten har lett till ökat antal kontakter mellan länder, religioner och värderingar, etniska grupper och språk. Likaså har publicerandet av Mohammedbilder, upplopp i Paris förstäder, stenkastande demonstranter under EU:s toppmöten och italienska bulldozrar som eliminerar kåkstäder utanför Rom, bebodda av rumänska immigranter visat på att det finns en hel del kvar att göra på området. Och en hel del ämnen att samtala om. Hur ska EU exempelvis nå ut till unga människor som förknippar Erasmus med ett popband, anser att CAP är något man har på huvudet och att ordet GUSP förmodligen har felstavats av någon som menade guzz? Knappast genom att skriva fler vitböcker. För det ÄR viktigt att EU i sin samtalsambition når längre och bredare och att EU lyckas profilera sig som något mer än bara summan av alla sina delar, i synnerhet när ett rykande färskt EU- fördrag är på väg att realiseras.
Anna Alskog