maj 2007
mars
april
maj
juni
juli
augusti
september
oktober
november
december
ARKIV 2008
januari
Den reformprocess som pågår i Georgien har sedan rosenrevolutionen 2003 – då den ryskvänliga regimen under Eduard Sjevardnadze tvingades avgå och ersattes av en demokratiskt vald regering – snabbats upp och den nuvarande regeringen är väldigt mån om ett närmande till EU, något som Bezhuashvili under sitt besök upprepade flera gånger: ”Georgien är ett europeiskt land; vårt mål är att bygga en europeisk demokrati.”
Men reformerna har på många områden gått hårt fram och regeringen har bland annat genomfört flera kontroversiella privatiseringar. Liberaliseringen av ekonomin har bland annat inneburit att regeringen har avskedat flera tiotusentals anställda i gamla statsägda företag, något som Bezhuashvili håller med om är problematiskt. Men i nästa andetag fastslår han: ”Det som behövs är politiskt mod. Georgien är ett litet land, men vi är ett föredöme för hela vår region.” Själva grundstenen för demokratiska reformer är just en stark ekonomi, konstaterar han och tillägger stolt: ”I vårt grannområde är vi kända som regeringen som säljer allt.”
Regeringens reformer är starkt påbackade av EU, men har även fått utstå en hel del kritik. Trots det är vägen framåt klar, fastslog Bezhuashvili om och om igen: "Alla medborgare ser en framtid i Europa. Om detta är det total enighet i vårt samhälle, Georgiens framtid ligger i Europa. Det är ingen debatt om detta."
Inget fel på ambitionerna, men Georgiens utrikesminister tycks omedveten om att avsaknad av debatt och en total samhällelig enighet inte bara är i grunden oeuropeiskt, utan även djupt problematiskt. För samtidigt som relationerna mellan EU och Georgien tycks gå starkt framåt, finns det flera orosmoment kvar.
Bland annat kommer det ständigt rapporter om hur oppositionspolitiker enligt luddiga åtalspunkter om landsförräderi har fängslats och enligt flera bedömare har yttrandefriheten faktiskt inskränkts sedan rosenrevolutionen.
Det finns fortfarande inte någon sexualundervisning i landets skolor, eftersom det anses vara ett brott mot kyrkans doktriner. Resultatet är att den genomsnittliga georgiska kvinnan genomgår 5-9 aborter i sitt liv.
Georgiens ombudsmannakontor för minoriteter vägrar konsekvent att erkänna sexuella minoriteter och erbjuder dem inget skydd, då avvikelser från heterosexualitet fortfarande anses vara en sjukdom (eller ”ett frivilligt val”).
Som EU-partner inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken finns det för närvarande inga prospekt för ett georgiskt EU-medlemskap, men landets närmande till Europa har väckt känslor hos storebror Ryssland. Ryska påtryckningar mot Georgien har bland annat inneburit importstopp av georgiska varor och under 2006 utbröt en diplomatisk kris mellan länderna efter att Georgien anklagat ryska officerare i landet för spioneri. ”Vi kan inte ändra våra grannar, vi måste leva tillsammans”, konstaterade Bezhuashvili. ”Men”, tillade han, ”vi kommer inte att kompromissa med våra gränser, vår nationella integritet eller de val vårt land gör. Ryssland måste acceptera detta.”
Genom European Neighbourhood Policy – den europeiska grannskapspolitiken – har Unionen sökt skapa ett stabilt närområde längs sin östliga och sydliga gräns, där stabila, pålitliga grannar i förlängningen innebär trygget för EU. Men stärka sitt närområde måste från EU:s sida betyda mer än att bara se det som en buffertzon. Inklämt mellan Ryssland och EU präglas Georgien av motsägelsefulla karaktärsdrag. Georgien har under den sittande regeringen fört en väst-orienterad politik och strävar aktivt efter ett medlemskap i NATO.
I juli 2004 sjösattes operation EUJUST Themis i Georgien inom den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken, med syftet att säkra landets instabila rättsväsende. EU:s engagemang i sitt närområde motiveras ofta med ren ekonomisk retorik och löften om integration i den gemensamma marknaden, men följer i realiteten en relativt strikt säkerhetspolitisk doktrin. EU har genom sin grannskapspolitik sökt skapa ett stabilt närområde i en halvmåne längs den östliga och sydliga gränsen. En halvmåne som alltså skiljer EU från bland annat Afrikanska sub-Sahara och Mellanöstern. Bra staket gör, som sagt, goda grannar.
Anders Forsberg