mars 2007
mars
april
maj
juni
juli
augusti
september
oktober
november
december
ARKIV 2008
januari
Samarbetet, som de senaste åren kallats Europeiska Unionen, fyller alltså 50 i år - vilket givetvis kommer att firas med en rad olika evenemang runt om i Europa under hela 2007. Oavsett om man på Sicilien, i Örebro eller Falun anser att det finns något att fira eller inte, finns det en risk att detta jubileum passerar ganska obemärkt förbi. Det kommer givetvis märkas i den italienska huvudstaden som kommer att använda tillfället i diverse marknadsföringssammanhang, och Brysselborna kommer antagligen bli tvungna att kryssa mellan ballonger var och varannan dag på väg till jobbet under större delen av året.
Men. För det första tror jag att jubileumet inte är tillräckligt engagerande för att inte drunkna i det övriga informationsflödet, såsom stadsfestivaler, Mycket Viktiga TV-program och idrottsmästerskap. EU försöker visserligen hänga på genom att arrangera en uppvisningsmatch i fotboll den 13 mars mellan Manchester United och Europa XI, där det senare laget kommer att bestå av Europas bästa fotbollsspelare.
För det andra så har européerna i EU-sammanhang aldrig tidigare varit ett flaggviftande folk. Samarbetet föddes dessutom efter andra världskriget då alltför mycket fokus på Flaggan och Folket utmynnat i krig. Då jubileumsmatchen inte ses som en "riktig" match kan det givetvis finnas risk för att spelarna och publiken inte riktigt ställer upp på bästa sätt. På samma sätt har EU-samarbetet inte alltid placerats i politikens centrum. I medborgarnas öga har den europeiska politiken visserligen kunnat tävla med FN när det gäller goda intentioner, men inte kunnat tävla med inrikespolitik när det gäller uppbragt engagemang. Under några få tillfällen har EU för medborgarna varit på riktigt - i Sverige under folkomröstningarna om medlemskap och EMU - och då har man även kunnat tävla om mediautrymmet med OS, naken hud, ovanligt väder och, framförallt, inrikespolitik. EU har under största delen av sina 50 år befunnit sig i mediaskugga. Att det är orättvist kan både samarbetets anhängare och kritiker hålla med om - EU spelar roll, har inflytande, löser problem. Vems problem som löses och om lösningarna är de riktiga är dock en annan diskussion. EUs marknadsföringsproblem har som för alla företag att göra med produkten. Det EU beslutar kommer oftast till medborgarna som nationell, regional eller kommunal lagstiftning, då besluten för det mesta levereras som halvfabrikat från Bryssel och därför måste detaljutformas på lägre nivåer. När lagstiftningen ses som positiv eller passerar obemärkt ses den inte som EU-lagstiftning, däremot när den möter motstånd - och skapar problem som den senaste arbetstidslagen som förbjuder arbete utan 11 timmars vila mellan arbetspassen - pekas den givetvis direkt ut som den senaste idiotin från Bryssel.
På Sicilien ser man dock Europeiska Unionens flagga lite överallt. Inte för att sicilianarna helt plötsligt börjat dyrka EU och börjat spontanvifta under apelsin, citron och mandelträden - utan för att Europeiska Unionen klassificerat Sicilien som en region i behov av stöd. En utav Siciliens guldåldrar startade när normanderna på 1000-talet tog makten över ön. Det vanliga scenariot var att Siciliens många härskare endast utnyttjade invånarna på olika sätt. Normandernas tid ses som positiv eftersom de istället stannade och verkade på ön. Eftersom den normandska invasionen inte följdes av en våg av immigranter var de tvungna att skapa fred med Siciliens olika folk. Deras religioner tolererades, och deras språk arabiska, grekiska och latin sågs alla som officiella. Om man vill förenkla kan detta vara det som EU försöker - och måste lyckas - åstadkomma. Normanderna var lika få som de européer som idag kallar sig EU-medborgare, och om inte Bryssel lyckas manövrera och engagera det brokiga Europa som Ruggero II gjorde från Palermo kanske det inte blir några fler jubileum. EU måste verka för medborgarna och samtidigt upplysa dem om vad man gjort. Vi får hoppas att inte flaggan skymmer sikten.
Tobias Markensten